Almedalen, Brukarföreningen, psykiatrin och socialpolitikens framtid

Årets vecka i Visby och Almedalen gav starka signaler om att det är en förändring på gång inom psykiatrin, socialpsykiatrin och beroendevården. Det är ett mycket ödmjukare samtalsklimat nu än förr om åren och politiker och brukare kan diskutera och förstå varandra på ett sätt som inte varit möjligt tidigare.
Substitutionsbehandling, behandling med centralstimulerande och sprutbyte är numera självklart att diskutera. Man kan till och med diskutera legalförskrivning i vissa sammanhang.
Det som är tråkigt är att det fortfarande är mest vänstern som engagerar sig och har den största förståelsen på individplanet, medan samma vänster inte förstår värdet av valfrihet. Eller inte har gjort det tidigare, kanske man skall tillägga.
På Svenska Brukarföreningens seminarium var det visserligen en manlig vänsterpartist som fortsatt motsatte sig valfrihet (i alla fall att välja privata alternativ som drevs med vinst), men Raymond Wigg, som är landstingsråd för Miljöpartiet i Stockholms läns landsting, var istället positiv till detta och Björn Jonsson, forskare vid Malmö Högskola, berättade att han svängt i den frågan och är helt för valfrihet. Birgitta Sevefjord (v) deltog i diskussionen och verkade öppen och lyssnande, även om hon inte tog direkt ställning i just valfrihetsfrågan.
Björn Fries, socialdemokrat och tidigare chef för regeringens narkotikasamordning, som nu blivit chef för samordnings- och utvecklingsenheten för socialtjänsten i Stockholm under Ulf Kristersson som är moderat (!) socialborgarråd, deltog i seminariet, talade för valfrihet och framstår allt mer som en av de viktigaste länkarna mellan de olika lägren i de här frågorna.
Och från brukarhåll, på plats, uttryckte alla enigt ett stöd för valfrihet. Då skulle de dåliga och impopulära alternativen försvinna och de bra och uppskattade behandlingsprogrammen, klinikerna och stödformerna skulle gynnas.
Detta påverkar vänstern radikalt och det ska bli intressant att se hur den här frågan utvecklas. Det skulle kunna vara en fråga som får vänstern att inse värdet av valfrihet -- och samtidigt får de borgerliga partierna att inse värdet av mer humanism och respekt för den enskilde i socialpolitik och missbruksfrågor.